Kanske en gång till

Laxfiske med fluga är fånigt. Lax, i alla fall här på Västkusten, är en sällsynthet. Det krävs både tur, skicklighet och en icke ringa portion envishet för att nå framgång.
Och jag retar mig ibland på att laxfiskare är organiserade i en slags mc-klubbsliknande hierarki. Ett år som hang around, ett par till som prospect. Efter den första laxen finns möjlighet till fullvärdigt medlemskap. Kanske. Högst upp finns presidenten - med en starkt normerande roll.
Kort sagt, det är ett jävla sjå att fiska lax med fluga. Ingen idé. Tråkigt. Nervpåfrestande. Dyrt. Och man får aldrig fisk.
Men.
Tvåhandsspö är tufft.
Kasten är obegripliga, lite grann som en friidrottsgren.
Flugorna är färggranna och häftiga.
Rullen är maffig.
Det finns ett ädelt och nobelt lidande i att göra en miljon spey-kast utan att ens få ett hugg.
Samtidigt, man vet aldrig när det ofattbara händer. Ibland spelar jag lotto eller trav.
Så kanske bara en gång till.

greve jevelberg