Grå dagar och havsöring

Kallt och grått. Blött och bistert. Ändå fortsätter vi år efter år att längta efter havsöringspremiären. Vi rövknullas av Fiskeriverket, som utan att blinka flyttar premiärdatum och minimimått framåt och uppåt. Vi stönar, men högre än så klagar vi inte. Vi finner oss. Tiger stilla. Biter ihop. Och längtar efter havsöringspremiären.
Och Fiskeriverkets regelverk bygger på, ja, vadå?
För några år sedan försökte jag tränga in i bakgrunden till de plötsliga regeländringarna. Och fann en del överraskningar. Havsöringen är inte precis den mest genomlysta fiskarten för fiskeribiologerna. Föga överraskande. Den har liten, eller ingen, kommersiell betydelse. Forskarna finansieras av anslag och staten kastar inga pengar på att ta reda på saker som inte kan omsättas i reda pengar. Havsöringens liv baseras därför ofta på antaganden. Dessa antaganden bygger i sin tur på laxforskningens slutsatser. (Laxen är en av våra mest genomforskade fiskar.) Så Fiskeriverket antar att havsöringen är som laxen, fast inte lika mycket. Mer exakt är det inte. Därför kan fiskereglerna längs Västkusten baseras på ett antal antaganden, samt mer eller mindre underbyggda slutsatser av ett fåtal personer med alltför stort inflytande.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att ett par enkla beslut sannolikt hade kunnat förlänga säsongen för alla sportfiskare som vill fiska öring från kusten.
Så här;
Förbjud allt nätfiske. ALLT.
Ha ett ordentligt minimimått.
Sätt en regel om att bara blank fisk får landas. Till och med en idiot, eller nätfiskare, kan skilja mellan blank och utlekt fisk.
Se till att det svider ordentligt att bryta mot reglerna. I pengar.
Och skaffa riktiga bevakningsmän, som är ute på plats och kontrollerar. Inte som nu, då en bevakningsbricka oftast fungerar som något slags emblem för lång och trogen tjänst.
Sen kan vi skita i alla fredningstider.
Okej?

greve jevelberg