Inte allom givet...

Titta noga. Bilden föreställer en så kallad "tomtning" från medeltiden. Sten som med möda släpats ihop till en slags husgrund längst ute på Vallda Sandö. Där finns flera.

På 1300-talet var tomtningarna naturligtvis tätade och hade ett enkelt halmtak. Syftet var att ha någonstans att hålla till medans man väntade på båtarna och fisken.

1300-talet. Jag går vid samma vatten på 2000-talet och väntar också på fisken.

Det är inte utan att man känner en viss ödmjukhet. Och sorg.

I dagarna blev nya kvoter klara för yrkesfisket. Havet är tomt, fisken är slut och kvoterna minskas med åtta procent. Du läste rätt. Det finns nästan inga fiskar kvar, men kvoterna sänks med åtta procent. De övriga 92 procenten går det fortfarande fint att fortsätta fiska efter.

"Yrkesfiskarna måste ju få säkra sin försörjning. De har ju lån och avbetalningar på sina båtar och redskap. Sänks kvoterna mer så riskerar yrkesfisket att försvinna. Skärgården utarmas."

Sägs det när de misslyckade förhandlingarna om kvoterna ska förklaras och försvaras.

Nu backar vi bandet. Vi ska skaffa oss en smula perspektiv.

Förr fanns det varvsarbetare. Varven försvann och varvsarbetarna fick skaffa andra jobb.

Förr fanns det massor av bönder. De fick skaffa andra jobb när det inte längre behövdes så många bönder. Tiderna förändras, yrken försvinner. Fenomenet har till och med ett namn - omställning.

Men av någon jävla anledning som trotsar all begriplighet så ska skärgårdarnas yrkesfiskare hellre få tömma hela havet än att tvingas att skaffa en annan utkomst.

Och jag förstår det inte.

Lyssna nu - noga - alla ni som yrkesfiskar; Det är inte allom givet att jobba som yrkesfiskare bara för att hela den inavlade släktlinjen gjort det så långt tillbaka som någon kan minnas.

Ni tömmer havet på mina barns fisk.

Det är inte allom givet.

greve jevelberg

som för övrigt inte kan komma på ett enda hårt paket att önska sig till julafton. Och som inte riktigt vet om det är bra eller dåligt.