Laxfiske. Eller inte.

Viskan är en liten laxförande å i Halland. Ån historia under 1900-talet har sett ut ungefär så här;

Förorenad, förgiftad, miljöskandal.

Och sen;

Miljörörelse, uppvaknande, statliga pengar, kalkning och upprensning.

Jodå, laxen kom tillbaka, med mänsklig hjälp. Inte den ursprungliga stammen, den var sedan länge utrotad av alla miljögifter som släppts ut från textilindustrin i mysiga "Knallebygden". I stället lånades någon av de andra halländska laxstammarna, sannolikt från Lagan.

Någon gång sent 80-tal, kanske tidigt 90-tal, blev det poppis med minikraftverk. Eller "småskalig, miljövänlig vattenkraft". Dessa små myskraftverk skulle rädda oss från den onda kärnkraften. Trodde man då. Staten öste ut bidragspengar för att etablera minivattenkraft. Så också i Viskans sträckning genom Veddige. Nerströms kraftverket rensades åbotten, eftersom kraftverket inte gillade "motflöde". Bra för elproduktionen, men mindre bra för laxen.

Nåväl, kraftverket var efter några år inte så kul, så ägaren sålde sitt kraftverk till stora stygga elbolaget.

I stället sökte ägaren nu bidrag igen. Den här gången för att återställa ån, och åbotten, från de skador som skapats i samband med att kraftverket byggdes.

Jo, han ägde ån.

Och han fick så småningom bidrag till "biotopvård", långt över en halv miljon kronor. Statliga pengar. Det är därför det står en grävskopa långt borta längs åkanten, på bilden från Kullagårds laxfiskesträcka i Veddige. Omgrävningen av ån följdes mycket noga av intresserade laxfiskare och för säkerhets skull så kastades konflikten "stadsbor"-"landsbygd" in i biotopvårdsarbetet. Det lilla regelverk som funnits runt kortfisket försvann. Nu samsas alla fiskesätt, drag, fluga och maskfiskare, i god sämja. Eller inte.

Men visst är det kul att man först får statliga bidrag för att bygga ett kraftverk som förstör ån, och sen, tio år senare, får statliga bidrag för att återställa den?

Eller inte.

greve jevelberg