Onda platser.



Ibland slår fisket tillbaka. Det gäller inte bara när gäddor ska krokas av för återutsättning, peangen ligger för långt borta och den styvnackade flugfiskaren hoppas klara det hela med blott fingrarna till hjälp. Långt inne i gäddans mun.
Nej, själva fisket i sig kan bita tillbaka. Bita ifrån. Hugga.
Jag vet en plats på Vallda Sandö som kostat mig minst en krossad spötopp. Platsen är ond. Svår på redskap.
Fiskeutrustning designas för att tåla slitage, stora fiskar, tidens tand samt väder och vind.
Inte ondska.
Numera passerar jag endast motvilligt den lilla oansenliga onda bergsknallen. Jag håller extra hårt i grejorna, skärper sinnena och ökar vaksamheten. Onskan känns när den är nära.
Gode vännen Westin har också drabbats av oförklarliga materialhaverier i närheten av den onda platsen. Andra fiskekamrater medger obehag och oro när de går över just detta område.
Varför?
Vet inte. Vi vet helt enkelt inte varför.
Men ibland biter själva fisket tillbaka.
Då är det bara att bita ihop.
Även om det ligger en tumme emellan.

greve jevelberg

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vita bönor och sidfläsk

Bild
Utan någon som helst konkurrens den bästa maträtt som kan serveras i samband med havsöringsfiske. Så gott att till och med fisket ibland hamnar i baksätet. Snabbt recept; Ta ett prima Trangia-kök, gasdrivet. Välj en förpackning rimmat, skivat sidfläsk av yppersta kvalitet. Köp en burk Vita bönor i tomatsås. HP är bra. Heinz är bäst. Alla andra är dåliga. Stek fläsket i Trangia-pannan. Värm bönorna i kärlet. Servera fläsket i bönorna. Till variation, välj mellan hårt stekta och mjukt stekta sidfläskskivor. Smaka av med salt och vitpeppar. Ät i lä, gärna i vindskugga från en klippskreva. Tänk på havsöring. greve jevelberg
Läs mer

Prisvärt

Bild
Känner ni igen den? Loop-rullen. Vände upp och ner på flugfiskevärlden när den kom i slutet av 80-talet. Levde länge i tysthet men satte så småningom en storspolad large arbour-lavin i rullning. Storspolarna var plötsligt den bästa uppfinningen sen hjulet. Gärna flugfiske - men först en ordentlig storspole. Elaka tungor sade att idén med den stora spolen på Loop-rullen föddes eftersom dåvarande Karpens flugfiske var generalagent för Airflo. Samtidigt var det så att Karpens ägde varumärket Loop. (De till och med blev Loop, några år senare.) Och Airflo tillverkade världens absolut rullminneskänsligaste fluglinor. Låg som telefonsladdar på vattenytan. Jag vet - jag hade en. Odugliga linor. Men om man lade dem på en storspolad Loop-rulle så blev rullminnet hanterbart. Kanske var det så, men den klassiska Loop-rullen är fortfarande en riktigt bra flugrulle. Som i många, många år betingade ett pris på runt tre tusen kronor. Cirka. Tills det tog hus i helvete. Danielsson, företaget som tillv
Läs mer

Och en flytande WF 8, tack!

Bild
Förr var det inte krångligare än så. Linor fanns antingen som dubbeltaperade eller som klumplinor. Dubbeltaperade användes av "flätkorgsmaffian" som talade sig varma för den dubbeltaperade linans fina "kontroll" och "känsla" och andra småflummiga begrepp. Dessutom, påpekade korgmaffian förnumstigt, gick det att vända linan när den ena ändan blivit utsliten. Vi andra använde klumplinor. Säkert var det si och så med både kontrollen och känslan, men det gick fint att kasta långt, inte minst när det blåste. Så det var klumplinor som gällde och köpte man mill-end så kunde man klara sig hur länge som helst med linor som aldrig kostade mer än blott en hundralapp. Mill-end linorna innehöll skönhetsfel, eller så var de kanske för korta. Skit samma. De funkade kalasfint på kusten. Ingen klagade, alla var nöjda, fisken bet och linorna höll tills de tog slut. En dag för inte länge sedan köpte jag mig en ny kustlina. Av fint märke - Rio Outbound. Dyr så jag fick svett
Läs mer