Och en flytande WF 8, tack!

Förr var det inte krångligare än så. Linor fanns antingen som dubbeltaperade eller som klumplinor. Dubbeltaperade användes av "flätkorgsmaffian" som talade sig varma för den dubbeltaperade linans fina "kontroll" och "känsla" och andra småflummiga begrepp. Dessutom, påpekade korgmaffian förnumstigt, gick det att vända linan när den ena ändan blivit utsliten.
Vi andra använde klumplinor.
Säkert var det si och så med både kontrollen och känslan, men det gick fint att kasta långt, inte minst när det blåste.
Så det var klumplinor som gällde och köpte man mill-end så kunde man klara sig hur länge som helst med linor som aldrig kostade mer än blott en hundralapp.
Mill-end linorna innehöll skönhetsfel, eller så var de kanske för korta. Skit samma. De funkade kalasfint på kusten.
Ingen klagade, alla var nöjda, fisken bet och linorna höll tills de tog slut.
En dag för inte länge sedan köpte jag mig en ny kustlina. Av fint märke - Rio Outbound. Dyr så jag fick svettbyar.
Det var absolut utan jämförelse den bästa lina jag någonsin använt. Smidig. Utan minne. Tunn fin runningline. Hal som en ål. Tung bra klump. Designad av datorer och byggd av rymdplastmaterial. Uppenbarligen hade linfabrikanterna tagit ett "quantum leap" under alla år som jag stått och tröskat med mina mill-end snören.
Till och med den lilla fabriksmonterade öglan i ändarna var bra. Fylld av ångest insåg jag att detta kunde innebära hej-då till nålknuten. Om jag klippte av öglan, för att knyta en nålknut, riskerade jag att haverera hela det högteknologiska linbygget. Å andra sidan var jag inte säker på att jag kunde fiska utan nålknut. Efter 25 års flugfiskande säger man inte utan vidare hej då till en sådan trotjänare.
Jag ska erkänna - jag mailade Rio och frågade.
Ja, det kändes fånigt, men linan kostade nästan 800 spänn.
Och, det gick fint att använda en nålknut, om man tvunget ville. Det var bara att klippa av öglan, försäkrade Rios kundservicekontakt.
"A lot of old-timers do that", tröstade någon som hette Zack och som skötte Rios mail.
Jag var helnöjd.
Ett halvår senare köpte jag en exakt likadan lina, till det tyngre kustspöt. Nu funderar jag på att bunkra upp, ifall Rio skulle få för sig att lägga ner tillverkningen.
Men ibland grubblar jag på vad som hände.
Fiskar jag verkligen utan nålknut?
Och när blev jag egentligen en "old-timer"?

greve jevelberg

och bilden har ingenting med fluglinor att göra. Den visar bara hur in i helvete kallt det kan vara att fiska gädda från flytring, i snöstorm, den första mars. I alla fall för oss som är lite till åren komna.