Mörrumsfiskare

Platsen är pool 8 i Mörrumsån, året är 1994, månaden är juni, vattenföringen är utmärkt och den unge mannen på bilden är sprängfylld av laxfrossa. Vi åkte troget till Mörrumsån varje år. Varje år var det lika spännande att söka fiskekort. Varje år var vi lika överraskade över att vi lyckades. Nästan varje år var förutsättningarna goda. Vi såg folk fånga lax, vi såg laxar vaka och vi förundrades över att en såpass liten å kunde rymma så gigantiska fiskar. Vi mötte fiskekändisar. Ett par gånger såg vi Jan Grünwald vada omkring på 8:an och Kent Håkansson sprang ofta förbi oss på stigarna.
Respekt.
Vi hade det fint i Mörrum.
Men vi fångade väldigt lite lax. Första året landade en fiskare ur vårt sällskap en redig bit i "Hästhagen". Han hade varit till Mörrum förr, men vi laxnoviser förundrades storögt över pjäsen, som vägde 10, kanske 12 kilo. Sedan hände aldrig så mycket mer, förutom året då en lax tappades efter en omfattande fajt, som dessutom utkämpades med enhandsspö.
Men Mörrum var speciellt. Det är något särskilt med en liten ort som har spöställ utanför ICA-butiken. Det känns seriöst. Och Mörrum är fortfarande speciellt, även om vi numera aldrig åker ditåt.
Vi lärde oss i alla fall en sak på alla de där resorna. Under laxfiske säger man inte "fått nått" när man träffar en annan fiskare. Det är att avslöja sig som rookie och uppfattas inte sällan av motparten som en öppen provokation.
Nu vet vi att det heter "sett nått".
Sett nått?

greve jevelberg