Hemmavatten

Havsviken på bilden är nog det närmsta jag kommer ett hemmavatten. Och som hemmavatten har viken absolut uppenbara begränsningar.
Visst skiftar årstiderna därute, fattas bara annat. Men det är inte så där väldigt lätt att mysande av fröjd invänta lärkornas ankomst, leta efter vitsippor eller ta en termoskopp på stranden därute. Som man ska göra vid sitt hemmavatten.
Vi snackar trots all om en havsvik hyggligt långt ut på kustremsan. För det mesta blåser där storm. Är det sommar och inte storm så badar människor överallt.
Och den biologiska mångfalden är inte bedövande. Mest mås, borstmask och en häger då och då. Humlor på sommaren. Torkad tång. Rester av trålgarn. En koflock. Kanadagäss. Vid horisonten ser man Stena-färjan, punktlig som en klocka.
Det rockar inte.
Mitt hemmavatten är trist, även om det är ett bra ställe för havsöringsfiske.
Och jag drömmer om ett riktigt hemmavatten. Ett riktigt hemmavatten är alltid strömmande. Och ett strömmande vatten kräver att man är närvarande på ett helt annat sätt. Det bjuder in, håller dig i handen, lockar och förför. Blir kanske en livskamrat. Ärligt talat så vet jag inte.
Men en vacker dag ska jag skaffa ett riktigt hemmavatten.

greve jevelberg

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vita bönor och sidfläsk

Bild
Utan någon som helst konkurrens den bästa maträtt som kan serveras i samband med havsöringsfiske. Så gott att till och med fisket ibland hamnar i baksätet. Snabbt recept; Ta ett prima Trangia-kök, gasdrivet. Välj en förpackning rimmat, skivat sidfläsk av yppersta kvalitet. Köp en burk Vita bönor i tomatsås. HP är bra. Heinz är bäst. Alla andra är dåliga. Stek fläsket i Trangia-pannan. Värm bönorna i kärlet. Servera fläsket i bönorna. Till variation, välj mellan hårt stekta och mjukt stekta sidfläskskivor. Smaka av med salt och vitpeppar. Ät i lä, gärna i vindskugga från en klippskreva. Tänk på havsöring. greve jevelberg
Läs mer

Prisvärt

Bild
Känner ni igen den? Loop-rullen. Vände upp och ner på flugfiskevärlden när den kom i slutet av 80-talet. Levde länge i tysthet men satte så småningom en storspolad large arbour-lavin i rullning. Storspolarna var plötsligt den bästa uppfinningen sen hjulet. Gärna flugfiske - men först en ordentlig storspole. Elaka tungor sade att idén med den stora spolen på Loop-rullen föddes eftersom dåvarande Karpens flugfiske var generalagent för Airflo. Samtidigt var det så att Karpens ägde varumärket Loop. (De till och med blev Loop, några år senare.) Och Airflo tillverkade världens absolut rullminneskänsligaste fluglinor. Låg som telefonsladdar på vattenytan. Jag vet - jag hade en. Odugliga linor. Men om man lade dem på en storspolad Loop-rulle så blev rullminnet hanterbart. Kanske var det så, men den klassiska Loop-rullen är fortfarande en riktigt bra flugrulle. Som i många, många år betingade ett pris på runt tre tusen kronor. Cirka. Tills det tog hus i helvete. Danielsson, företaget som tillv
Läs mer

Och en flytande WF 8, tack!

Bild
Förr var det inte krångligare än så. Linor fanns antingen som dubbeltaperade eller som klumplinor. Dubbeltaperade användes av "flätkorgsmaffian" som talade sig varma för den dubbeltaperade linans fina "kontroll" och "känsla" och andra småflummiga begrepp. Dessutom, påpekade korgmaffian förnumstigt, gick det att vända linan när den ena ändan blivit utsliten. Vi andra använde klumplinor. Säkert var det si och så med både kontrollen och känslan, men det gick fint att kasta långt, inte minst när det blåste. Så det var klumplinor som gällde och köpte man mill-end så kunde man klara sig hur länge som helst med linor som aldrig kostade mer än blott en hundralapp. Mill-end linorna innehöll skönhetsfel, eller så var de kanske för korta. Skit samma. De funkade kalasfint på kusten. Ingen klagade, alla var nöjda, fisken bet och linorna höll tills de tog slut. En dag för inte länge sedan köpte jag mig en ny kustlina. Av fint märke - Rio Outbound. Dyr så jag fick svett
Läs mer