greve jevelberg - om flugfiske och annat viktigt

På bilden ser du ett klippblock som spruckit i två delar. Det pryder strandremsan längs kusten inte långt från där jag bor. Stenen är ett slags landmärke när vi vandrar och vadar i vår jakt på havsöringen. Strandremsan runtomkring är förvillande likadan i båda väderstrecken. Sten, sten, sten, sten, sten. Botten i havet utanför - likadan. Tång, tång, tång, tång, tång. Upprepning. Monotoni. Enformighet. Ändå - utanför den kluvna stenen finns alltid en blank havsöring. Alltid. Ibland funderar jag på varför. greve jevelberg

Utan någon som helst konkurrens den bästa maträtt som kan serveras i samband med havsöringsfiske. Så gott att till och med fisket ibland hamnar i baksätet. Snabbt recept; Ta ett prima Trangia-kök, gasdrivet. Välj en förpackning rimmat, skivat sidfläsk av yppersta kvalitet. Köp en burk Vita bönor i tomatsås. HP är bra. Heinz är bäst. Alla andra är dåliga. Stek fläsket i Trangia-pannan. Värm bönorna i kärlet. Servera fläsket i bönorna. Till variation, välj mellan hårt stekta och mjukt stekta sidfläskskivor. Smaka av med salt och vitpeppar. Ät i lä, gärna i vindskugga från en klippskreva. Tänk på havsöring. greve jevelberg

Mannen med den koncentrerade blicken är en av de bästa havsöringsfiskare jag känner. Här sitter han i en flytring mitt ute i en liten skogstjärn, tre veckor efter det att havsöringssäsongen avslutats. Han är fokuserad. Han fiskar gädda med fluga. Han har, ansiktsuttrycket till trots, jätteroligt. När andra hänger undan grejorna är han en av dem som omärkligt låter havsöringssäsongen glida över i ett spännande, utmanande, intensivt flugfiske efter insjöarnas värsta predator - Esox Lucius. Northern Pike. Sötvattenskrokodilen. Gäddan. Där de prickiga laxfiskarna aldrig missar en chans att bli utrotningshotade, breder gäddan fortfarande ut sig. I sin jakt på världsdominans tvekar arten inte att ständigt erövra nya vatten. Och där gäddan finns går det alldeles utmärkt att jaga den med fluga. Och allra helst från flytring. Tänk på att fiskesäsong bara är ett mentalt tillstånd. Vägra ge upp. greve jevelberg

Pressrelease; "Vadar-branschen har beslutat att samtliga vadarbyxor som lanseras nästa år kommer vara försedda med en dragkedjeförsedd gylf fram på byxorna. Beslutet att satsa på denna innovation har tagits eftersom vadarbyxor med ventilerande funktion, så kallade andasvadare, nu nått en nivå där kvalitén anses säkrad. Inga problem uppstår längre i produktionen och tillverkarna har lärt sig att handskas med andasmaterialens speciella egenskaper. - Reklamationer förekommer inte längre, och därför tyckte vi att det var dags att utveckla produkten genom att sy dit en gylf, säger en talesman för vadarbranschens riksförbund till greve jevelberg." Naturligtvis inte. Men det finns faktiskt ett oroande rykte om att den franska ingenjörskonsten med gylf på andasvadare till våren ska lanseras av de flesta stora namnen. Trots att det ännu inte lanserats en fotsula som håller att gå i. Trots att materialen är svårsydda, icke töjbara och kräver minutiös tejpning av sömmarna. Trots att in

Viskan är en liten laxförande å i Halland. Ån historia under 1900-talet har sett ut ungefär så här; Förorenad, förgiftad, miljöskandal. Och sen; Miljörörelse, uppvaknande, statliga pengar, kalkning och upprensning. Jodå, laxen kom tillbaka, med mänsklig hjälp. Inte den ursprungliga stammen, den var sedan länge utrotad av alla miljögifter som släppts ut från textilindustrin i mysiga "Knallebygden". I stället lånades någon av de andra halländska laxstammarna, sannolikt från Lagan. Någon gång sent 80-tal, kanske tidigt 90-tal, blev det poppis med minikraftverk. Eller "småskalig, miljövänlig vattenkraft". Dessa små myskraftverk skulle rädda oss från den onda kärnkraften. Trodde man då. Staten öste ut bidragspengar för att etablera minivattenkraft. Så också i Viskans sträckning genom Veddige. Nerströms kraftverket rensades åbotten, eftersom kraftverket inte gillade "motflöde". Bra för elproduktionen, men mindre bra för laxen. Nåväl, kraftverket var efter några

Nu håller vi på att alldeles tappa koncepterna. Flugfiske har blivit en idrott, en "performance art", en sport för extremutövare. Borta och glömd är den Hans Lidmanska slokhatten och sotpannan. Nu gäller funktionsmaterial närmast kroppen och kaffekitteln är ersatt av ett multi-fuel-kök, som fungerar upp till 8000 meters höjd. På olika web-forum diskuteras nästa års lanseringar av spön, linor och rullar som om det vore Guccis vårkollektion. Färgglada flugfiskemagasin kladdas ner av oblyga produktplaceringar och jag som läsare får uppmaningen att sätta upp en övningsbana för att träna och vässa kasttekniken. Jag tar det sista en gång till, så att det riktigt får sjunka in. "jag som läsare får uppmaningen att sätta upp en övningsbana för att träna och vässa kasttekniken". Diskus? Spjut? Kula? Nej, flugfiske. Men nu får det väl ändå för glödheta helvete vara nog. Övningsbana? Det är alldeles för många dumskallar i farten. Dumskallar som inte läst sin Lidman. Om man kan

En miljon svenskar fiskar någon gång per år. En miljon svenskar har en relation till ytterligare minst fyra personer i sin omedelbara närhet som alla vet att den första miljonen fiskar. Det innebär exponentiellt fem miljoner människor. Dessa fem miljoner människor har det gemensamt att de tycker att flugfiskare är lite småpittoreskt gulliga och kul. Snackar gärna lite fiske, typ. De vet alla exakt var morbror Bertil hade ett så enastående fiske för några år sedan. Var kusin Carl från Enahanda hade sitt bästa torrflugefiske någonsin. Och de är aningslösa. Deras godtrogenhet känner inga gränser. Ingen Hemligtjärn här inte. Nej då. Tvärtom. De brinner av iver. Det rinner ur dem. ”Det var till höger efter fotbollsplanen, ett par hundra meter ner ligger en tjärn på höger sida.” Pumpa dem. Dessa miljontals svenskar är en potentiell kunskapsbank av kollossala mått. Våga fråga. Led in samtalet på fiske. Luska, lura, lirka, lalla med. Använd alla L:en. Sälj din själ. Ljug om du måste. Någonstan

Laxflugfiskare brukar sucka och gnälla ungefär så här; ”Flugfiske efter lax är antagligen det psykiskt mest påfrestande fiske en vuxen man kan ägna sig åt.” Trams!! Flugfiske efter havsöring i havet är det psykiskt mest påfrestande fiske som finns. Punkt. I jämförelse är laxflugfiske en promenad i parken. Laxflugfiskare tjatar om att de nöter och nöter, piskar älven, aldrig sover, äter kall mat ur konservburkar och till slut glömmer vilken dag det är. En havsöringsfiskare har inte råd med sådan lyx. En havsöringsfiskare som glömmer vilken dag det är dör. Så ser den bistra sanningen ut. Längst därute i havsbandet, trotsande naturens ursinniga krafter, finns inget utrymme för misstag. Det handlar om överlevnad och trotsighet, envishet och stolthet. Tufft fiske, helt enkelt. Laxflugfiskaren sitter som en dagisfröken på utflykt och nöter sönder Simmsvadarna i vindskyddet. Flugfiske efter lax är mycket snack om Mikael Frödin, men väldigt lite verkstad. Havsöringsfiskaren måste hela tiden ha

Rätt ur kartongen eller omsorgsfull ombyggnad för att passa perfekt? Du har alltid ett val. Tro mig, jag har gjort hela resan. Förbättrat, förfinat, customizat. Slipat flugrullar, byggt om spön, sytt linor och klumpar tills gram-förvirringen dödade både kastande och fiske. Nu håller jag mig i skinnet. Jag litar på att det jag har ska fungera som det är tänkt. Det ger mer tid för själva fisket. Mer tid för fiske gör mig till en lyckligare man. På bilden ler två flugfiskevänner mot kameran. De sitter i varsin flytring. Den ena vännen har customizat, klippt, limmat och sytt om sin flytring, för att komma till rätta med brister som han upptäckt i konstruktionen. Den andra vännen har packat sin flytring rakt upp ur kartongen. De är precis lika glada. greve jevelberg

Ibland slår fisket tillbaka. Det gäller inte bara när gäddor ska krokas av för återutsättning, peangen ligger för långt borta och den styvnackade flugfiskaren hoppas klara det hela med blott fingrarna till hjälp. Långt inne i gäddans mun. Nej, själva fisket i sig kan bita tillbaka. Bita ifrån. Hugga. Jag vet en plats på Vallda Sandö som kostat mig minst en krossad spötopp. Platsen är ond. Svår på redskap. Fiskeutrustning designas för att tåla slitage, stora fiskar, tidens tand samt väder och vind. Inte ondska. Numera passerar jag endast motvilligt den lilla oansenliga onda bergsknallen. Jag håller extra hårt i grejorna, skärper sinnena och ökar vaksamheten. Onskan känns när den är nära. Gode vännen Westin har också drabbats av oförklarliga materialhaverier i närheten av den onda platsen. Andra fiskekamrater medger obehag och oro när de går över just detta område. Varför? Vet inte. Vi vet helt enkelt inte varför. Men ibland biter själva fisket tillbaka. Då är det bara att bita ihop. Äve

Det kan sägas på bara ett sätt - "24 gram is the shit". Inför höstens flytringsfiske efter gädda behövde jag en ny flytlina. Gurun Essebo i Blekinge fiskar flyt sommar som vinter, alltså - flytlina också för greven. En kvick inventering gav vid handen en illorange flytlina från den stora laxpsykosens dagar. Vägdes till 24 gram och fick sig två öglor i varje ände. Och jag säger det igen - "24 gram is the shit". Jag prickar luckorna mellan näckrosorna, och låter de 24 grammen driva ner den vita gäddflugan i de mest tajta hotspots. Jag äger. Jag regerar. Och de 24 grammen serveras bäst med ett långsamt helaktionsspö i prima 90-talskolfiber. Tänk Abu Diplomat IM6. Tänk Daiwa Whisker Fly. Då hamnar du i närheten. 24 gram i vida linbågar. Vackert. greve jevelberg

En gång för länge sedan gick jag runt Vallda Sandö, tillsammans med idel ädla fiskekamrater. Vi kämpade tappert, hela vägen från Låddholmsviken och runt mot mer kända vatten, där resten av aktivitetsgänget i fiskeklubben väntade. Korven smakade himmelskt, precis som ölen och kaffet. Och när vi stod där och mådde som bäst, så spände Yngve Andersson blicken i mig. – Jag undrar hur många fler sådana här heldagar man hinner med i livet, sade han. Och berättade att han hade satt in fisket i den stora tidsekvationen. Där förbleknade den tid i en sportfiskares liv som ägnas åt fiske till blott en liten rännil. Sett över en livstid så kan det vara så att man ägnar mer fritid åt att klippa gräset och tvätta bilen. Fiske blir bara något man ”också gjorde” under den korta stund då man trampade på jorden. I livets stora flöde av timmar, minuter och sekunder så blir det egentligen aldrig så mycket fiskat som man vill. Omgivningen kan ha stora svårigheter att förstå detta. Min egen fru kan till exem