"Djupflugan"
Den kallas Djupflugan. Namnet dök upp halvt på skämt, halvt på allvar, inför ett av de flugbindarmaraton vi brukar ha i fiskeklubben. Problemet var att mönstret var totalt okänt. Själva namnet gav ett par träffar på Google - men inget mönster.
Och där kunde väl det hela ha slutat.
Men så slog det mig att det är precis det här som jag jobbar med - att leta upp information och fakta om sådant som inte är känt.
Efter ett par telefonsamtal hade jag en man från de djupa skogarnas och älvarnas land på tråden. Visst kunde han ge mig mönstret till Djupflugan.
Så här kommer den -Djupflugan – fritt efter originalet som bland annat såldes av Landbys i Östersund. Sedermera blev flugan mer allmän och mönstret började bindas upp av både lokala och gästande flugfiskare, främst runt Hårkan och Långan.
Så här ska den bindas;
Krok: våtflugkrok, storlek 10
”För trettio år sedan bands alla flugor i en enda storlek.”
Kropp: Ventilgummi. Lindas runt kroken så att det bildar en segmenterad kropp, med väl markerad thorax, på klassiskt nymfmanér. Färgas svart, eller oliv, med tuschpenna.
Som substitut kan man använda latex, eller något annat modernt gumminymf-material.
"Det kommer då att bli en variant av Djupflugan. Originalet binds alltid med ventilgummi."
Runt thorax binds sex ben in, tre på varje sida.
Benen består av styva strån, svarta, från en sopborste – typ den man ofta hittar i kök, som ett slags kombo, tillsammans med en sopskyffel.
Nu kommer det totalt avgörande;
Det första benparet som sticker ut ur ventilgummit ska peka framåt.
Det mellersta paret ska peka rakt ut åt sidorna.
Det bakre paret ska peka snett bakåt – i samma vinkel som det främre paret pekar framåt.
Samtliga benpar ska ligga i 90 graders vinkel från kroken när man betraktar flugan framifrån.
Sett ovanifrån ska benen på varje sida bilda en svag, men dock, solfjäder.
Djupflugan kan bindas förtyngd. Eller oförtyngd.
Inget hackel.
Inget övrigt tjafs.
”Djupflugan har räddat många dagar i älvarna häromkring. Vi har fiskat med mönstret i mer än 30 år.”
Och varför är den då så bra?
”Den går ner djupt. Och sen tror jag att det är något med benen, att den simmar på nåt speciellt sätt där nere i vattnet. Jag vet inte – men bra är den."
Och det ska noteras att bilden föreställer en Djupfluga från fiskeklubbens flugbindarmaraton, och alltså inte en av de historiskt korrekta originalflugorna från Landbys i Östersund.
Vilken sopborste som är den alldeles perfekta är fortfarande föremål för diskussion.
Djupflugan. Skönt enkel.
greve jevelberg
Och där kunde väl det hela ha slutat.
Men så slog det mig att det är precis det här som jag jobbar med - att leta upp information och fakta om sådant som inte är känt.
Efter ett par telefonsamtal hade jag en man från de djupa skogarnas och älvarnas land på tråden. Visst kunde han ge mig mönstret till Djupflugan.
Så här kommer den -Djupflugan – fritt efter originalet som bland annat såldes av Landbys i Östersund. Sedermera blev flugan mer allmän och mönstret började bindas upp av både lokala och gästande flugfiskare, främst runt Hårkan och Långan.
Så här ska den bindas;
Krok: våtflugkrok, storlek 10
”För trettio år sedan bands alla flugor i en enda storlek.”
Kropp: Ventilgummi. Lindas runt kroken så att det bildar en segmenterad kropp, med väl markerad thorax, på klassiskt nymfmanér. Färgas svart, eller oliv, med tuschpenna.
Som substitut kan man använda latex, eller något annat modernt gumminymf-material.
"Det kommer då att bli en variant av Djupflugan. Originalet binds alltid med ventilgummi."
Runt thorax binds sex ben in, tre på varje sida.
Benen består av styva strån, svarta, från en sopborste – typ den man ofta hittar i kök, som ett slags kombo, tillsammans med en sopskyffel.
Nu kommer det totalt avgörande;
Det första benparet som sticker ut ur ventilgummit ska peka framåt.
Det mellersta paret ska peka rakt ut åt sidorna.
Det bakre paret ska peka snett bakåt – i samma vinkel som det främre paret pekar framåt.
Samtliga benpar ska ligga i 90 graders vinkel från kroken när man betraktar flugan framifrån.
Sett ovanifrån ska benen på varje sida bilda en svag, men dock, solfjäder.
Djupflugan kan bindas förtyngd. Eller oförtyngd.
Inget hackel.
Inget övrigt tjafs.
”Djupflugan har räddat många dagar i älvarna häromkring. Vi har fiskat med mönstret i mer än 30 år.”
Och varför är den då så bra?
”Den går ner djupt. Och sen tror jag att det är något med benen, att den simmar på nåt speciellt sätt där nere i vattnet. Jag vet inte – men bra är den."
Och det ska noteras att bilden föreställer en Djupfluga från fiskeklubbens flugbindarmaraton, och alltså inte en av de historiskt korrekta originalflugorna från Landbys i Östersund.
Vilken sopborste som är den alldeles perfekta är fortfarande föremål för diskussion.
Djupflugan. Skönt enkel.
greve jevelberg
Kommentarer
Jag ska genast binda en Djupfluga. Med ben från Kronborsten, Vinslöv. "Tagelblandning" är den märkt, så det blir naturmaterial rakt igenom om jag har kvar något gammalt ventilgummi av latex.