Malmö is da place to be Av skäl jag inte ska gå in på här så var jag för en tid sen i Malmö. I november. I slutet av november. Jag älskar stan sen länge. En greppbar storstad, med en skön puls. Min kärlek blev inte mindre av detta: Redan på morgonen kantades kanalerna av stenhårda cityfiskare. De STORA abborrarna går på hösten och vintern långt upp i sötvattnet mitt i stan. Och här snackar vi rediga abborrar. På vissa ställen var det armbågs lucka mellan fiskarna. De körde allt, spinnare, skeddrag, drop shot och mete med levande agn, en del fiskade med riggar jag fick gå hem och googla (jag är fortfarande på stadiet att alla jiggar ska vara gula och jag tycker drop shot är en nymodighet) En överlycklig kille jag snackade med hade precis satt tillbaka en borre på 1980 gram. 52 centimeter. “Nytt pb”, sa han. Leendet gick från öra till öra. Vi tar det igen, va? Ettusenniohundraåttio gram. Jag såg cyklar med påmonterade spöhållare. Inte en. Flera. I jakten på storabborren gäller det att
Inlägg
Om ortingen
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Vi känner alla en orting, eller hur? En lokalare, hemmason, nån som bor dit vi åker för att kasta våra linor och böja våra spön. Jag fiskar ibland gädda i ett strömmande vatten, ganska stort, ute på ganska mycket landet. Det är inte bara att åka dit och ösa upp fisk, men när fiskeguden låter sitt ansikte lysa på oss, och det händer, då får vi hyggligt stora, och jävligt arga gäddor. Det är en redig bit att gå, men ån syns tydligt från landsvägen. Och vid landsvägen bor ortingen. Man, lantbrukare, och styvt över sjuttio år gammal. Och - markägare. Nånstans innerst inne är han inte riktigt tillfreds med att folk kan köpa fiskekort på hans vatten. Men han är nog mycket sportfiskare för att bli jävligt nyfiken varenda gång han ser våra bilar parkera. Då kommer snart en blå 60-talstraktor rullande över de vattensjuka ängarna. I hytten syns ett ljusbrunt glasfiberspö sticka ut, på spöet sitter en blodröd och urklassisk Ambassadeur, med nylonlina. Antagligen jämnårig med traktorn. Draget
Nattens Drottning
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Jag skulle som alla andra kunna berätta den där historien. Om hur jag hittade “Det nappar i Svartån” i föräldrarnas bokhylla. Om den unge tonåringen, och om fiskeintresset. Om hur jag slukade boken och om hur det brann i hjärnan att få skaffa ett flugspö och att få knyta på en “Light Teal and Silver, Red Hackle”. Men jag ska inte göra det. Den historien är berättad av så många andra. Vi delar den. Jag ska i stället berätta om årets resa till Dalarna, höstveckan, vecka 37, då jag och tre av mina finaste vänner, mina riktiga kamrater, mina blodsbröder, my band of brothers, drar på fiske. Jag har berättat förr att vi har åkt så där i åratal, alltid till Norge. Pandemin kom, stängde Norge och lämnade oss hemlösa. Vi fann ett alternativ, en vacker och okänd ström. Den ger blott ett fåtal träffar på Google, så på nåt underligt vis har den flugit under radarn när onlineinformationsamhället drog in. Redan efter första året bestämde vi att aldrig mer säga namnet högt. Nu kallar vi den Sva
Alla planeter på rad
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Ni vet det, jag vet det, alla vet - det har varit ett jävla skitår, det här. Och en stor del skit var att den årliga, omhuldade och så ända in i helvete efterlängtade höstveckan med harrfiske frös inne. Norge. Denna lilla jordbrukar- och fiskenation längst ut på kanten av världen, denna den sista Sovjetstaten, detta land som tror man kan förbjuda sig ur alla bekymmer och problem, stängde ner. Corona. Isolering. Karantän. Harrveckan var egentligen död redan i våras, men vi ville så gärna tro. Vi närde ett hopp om att blott vi kom upp i den glesbygdigt vackra Glomma-dalen så skulle vi varken hosta, andas eller ens knappt titta på nån norrman. Bara. Vi. Fick. Flugfiska. Nej. Plan B började med en stenhuggare från Arvika, på Kungsbacka torg. Vi snackade. Slängde lite käft. Värmland, "då fiskar du?" och "jodå, mycket harr med flugspö" och "rackelhanen" och jag berättade om våra Norge-bekymmer, corona, covid, karantän och allt helvete och snart hade han, de
Nästan som förr
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
För några år sedan åkte vi tillbaka. Målet var Sysslebäck, i norra Värmland. En gång ett Mecka för flugfiske efter harr i Klarälven, odödliggjort av mäster Bergqvist, omtalat, omhuldat, omsvärmat och, till slut, utarmat. Länge var ett besök i Sysslebäck närmast obligatoriskt för nykläckta flugfiskare. Alla skulle valla en ”Superpuppa” eller en ”Rackelhanens Svärfar” i Klarälvens mörka vatten. Det gick som det gick. Fisken räckte inte till, i det som ofta kallats ”Sveriges sydligaste harrströmmar”. Våra sista resor under tidigt 00-tal hade bekräftat att inte många harrar överlevde den ödesdigra ”röklådanstorleken”. Kvar, till oss, blev oftast bara pekfingerlånga harrbarn. Ryktet om Sysslebäcks död som harrparadis spred sig. Det var också en utdöende glesbygd som mötte oss. Campingen fanns kvar, men anrika fiske- och järnaffären Mogrens hade flyttat. Hus stod tomma, med flagnande färg och fönster tomma på liv. Timmerbilarna på väg 62 höll gasen i botten för att inte su
Detaljerna
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Du kliver i flytringen och från den sekunden hänger allt på detaljerna. Du blir kapten, pilot av en farkost i ett främmande element. ”Once you get in, you don´t get out.” Marginalerna försvinner. Det måste sitta som en sportkeps. Välorganiserat som en amerikansk tredje världen-invasion. Flytringsfiske är många prylar, men inte så många fickor. Hemligheten är att veta vad som ligger var. Och räkna ut vad man kan behöva och framför allt – när. Peang. Flugask. Läppgrep (Bättre än du tror, i synnerhet i flytring. Jag lovar!) Tafs. En trasa (Gäddslem!). Snus. Kameran. Mobilen (Åtkomlig, eller avstängd). Termos. Käftöppnare. Trädgårdshandskar (Greppar gäddorna). Extraklump. (Har faktiskt bytt klump i flytringen. Det var inte kul, men det gick.) Och - se till att eliminera ”the deal breakers”. Grejor som tvingar dig gå iland om du glömt dem. Alltid läsglasögon (Jag vet, alla behöver dem inte.) Torgvantar. I ylle. (Det är sant, yllevantar värmer också när de är blöta.) På bilden ser du en kor
Premiär!
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Vi kunde rånat en bank, så exakt fungerade logistiken. Militärligan kunde inte gjort det bättre. Vi startade på utsatt tid, ekipagen byggdes på och snart rullade vi i en stilla karavan. Alla X-faktorer raderades, en efter en, under vår väg in i knalleland. Fyra män, fyra flytringar, tre bilar, en å och fem kilometer nedströms flytande vatten. Rapporterna lovade stora gäddor och lufttemperaturen darrade kring nollan. Premiär. Gäddpremiär. Att flytta öringsäsongen fyra veckor framåt var ett ondsint verk av mörka krafter. Nu slår vi tillbaka. Gäddan, mördargurkan, Esox Lucius, killer-krokodilen från helvetet, betvingas med flugspö från flytring. Av oss. Vi började på en slåtteräng, sjösatte och fiskade. Driften blev lång, fem tusen meter stilla flytande Hallandså. Och gäddor. Det här kan vara en av de vackraste någonsin. Den tog i strandkanten, en halvmeter från land. Gäddpremiär. greve jevelberg