Inlägg

Visar inlägg från december, 2021

Om ortingen

Bild
  Vi känner alla en orting, eller hur? En lokalare, hemmason, nån som bor dit vi åker för att kasta våra linor och böja våra spön. Jag fiskar ibland gädda i ett strömmande vatten, ganska stort, ute på ganska mycket landet. Det är inte bara att åka dit och ösa upp fisk, men när fiskeguden låter sitt ansikte lysa på oss, och det händer, då får vi hyggligt stora, och jävligt arga gäddor. Det är en redig bit att gå, men ån syns tydligt från landsvägen. Och vid landsvägen bor ortingen. Man, lantbrukare, och styvt över sjuttio år gammal.  Och - markägare. Nånstans innerst inne är han inte riktigt tillfreds med att folk kan köpa fiskekort på hans vatten. Men han är nog mycket sportfiskare för att bli jävligt nyfiken varenda gång han ser våra bilar parkera.  Då kommer snart en blå 60-talstraktor rullande över de vattensjuka ängarna. I hytten syns ett ljusbrunt glasfiberspö sticka ut, på spöet sitter en blodröd och urklassisk Ambassadeur, med nylonlina. Antagligen jämnårig med traktorn. Draget

Nattens Drottning

Bild
  Jag skulle som alla andra kunna berätta den där historien. Om hur jag hittade “Det nappar i Svartån” i föräldrarnas bokhylla. Om den unge tonåringen, och om fiskeintresset. Om hur jag slukade boken och om hur det brann i hjärnan att få skaffa ett flugspö och att få knyta på en “Light Teal and Silver, Red Hackle”. Men jag ska inte göra det. Den historien är berättad av så många andra.  Vi delar den.  Jag ska i stället berätta om årets resa till Dalarna, höstveckan, vecka 37, då jag och tre av mina finaste vänner, mina riktiga kamrater, mina blodsbröder, my band of brothers, drar på fiske.  Jag har berättat förr att vi har åkt så där i åratal, alltid till Norge. Pandemin kom, stängde Norge och lämnade oss hemlösa. Vi fann ett alternativ, en vacker och okänd ström. Den ger blott ett fåtal träffar på Google, så på nåt underligt vis har den flugit under radarn när onlineinformationsamhället drog in.  Redan efter första året bestämde vi att aldrig mer säga namnet högt. Nu kallar vi den Sva