Om ortingen
Vi känner alla en orting, eller hur? En lokalare, hemmason, nån som bor dit vi åker för att kasta våra linor och böja våra spön. Jag fiskar ibland gädda i ett strömmande vatten, ganska stort, ute på ganska mycket landet. Det är inte bara att åka dit och ösa upp fisk, men när fiskeguden låter sitt ansikte lysa på oss, och det händer, då får vi hyggligt stora, och jävligt arga gäddor. Det är en redig bit att gå, men ån syns tydligt från landsvägen. Och vid landsvägen bor ortingen. Man, lantbrukare, och styvt över sjuttio år gammal. Och - markägare. Nånstans innerst inne är han inte riktigt tillfreds med att folk kan köpa fiskekort på hans vatten. Men han är nog mycket sportfiskare för att bli jävligt nyfiken varenda gång han ser våra bilar parkera. Då kommer snart en blå 60-talstraktor rullande över de vattensjuka ängarna. I hytten syns ett ljusbrunt glasfiberspö sticka ut, på spöet sitter en blodröd och urklassisk Ambassadeur, med nylonlina. Antagligen jämnårig med traktorn. Draget