Ibland.....

...är det bara att böja sig framåt. Vi kom till den lilla isbelagda skogstjärnen strax före 11.00. Redan på parkeringen började orosmolnen att hopa sig. De kom i form av en trevlig man i kanske 60-årsåldern.
Han svängde fram i en bedagad kombi och frågade om vi skulle fiska. Själv var han på väg hem, men fisket var bra, hälsade han.
"Högg hela tiden, det började direkt, så fort jag satt ut angeldonen", fortsatte mannen i Volvo 740:an.
Han hade sprungit, och krokat, och krokat av en 10-12 gäddor. Mellan soluppgången och 11.00-tiden.
Två fick åka med hem. Det är de fiskarna du ser på bilden. Ordentliga skogstjärnsgurkor, tjocka och fina. En dröm på flugspöet till våren.
Han berättade mer. Om hur han varit på plats redan kvällen före. "För att borra hålen". Med motorborr. Grejorna såg ut som de brukar göra hos sportfiskare som vet vad de sysslar med. Slitna och skitiga, men med sylvassa krokar och färska linor.
Vi tog våra grejor, vandrade ut på den vackra sjön och började borra. Och fiska.
Tre timmar senare hade vi fått varsin pekfingerlång abborre.
Ibland är det bara att böja sig framåt.

greve jevelberg