Vintervilan

Kanske är det för att sommaren var ovanligt kall, kort och regnig. Men så mörkt som i år brukar det inte vara. Vintern brukar inte ha den här tyngden. Den är svår och jävlig. Envis. Efterhängsen.
Jag har blivit fixerad vid mörkret. Hänger på web-sajter för att kolla när midvintern når sitt absoluta "ground zero". Hänger på samma web-sajter för att notera de få minuter som dagsljuset ökar dag för dag. Inte många.
Och jag längtar efter att fiska. Eller bara efter att komma på utsidan.
Jag är inte ensam.
För en dryg vecka sedan fick jag ett mail. En god vän beklagade bristen på pimpelisar och föreslog att kanske skulle vi sjösätta flytringarna? Istället för pimpelfiske?
En januaritur efter gädda? Det var ju ändå så milt för årstiden?
I dag tankade jag bilen. I 18 m/s nordostlig vind - med en temperatur runt nollan. Tillsammans blev de sibiriska i sin ilska mot huden.
Jag tittade ner på mina händer, där finmotoriken kämpade hårt för att kunna greppa själva bensinpumpshandtaget.
Jag tänkte "flytring". Och "blodknut".
Januari - utan is.
Suger fett.

greve jevelberg