Alla planeter på rad
Ni vet det, jag vet det, alla vet - det har varit ett jävla skitår, det här. Och en stor del skit var att den årliga, omhuldade och så ända in i helvete efterlängtade höstveckan med harrfiske frös inne. Norge. Denna lilla jordbrukar- och fiskenation längst ut på kanten av världen, denna den sista Sovjetstaten, detta land som tror man kan förbjuda sig ur alla bekymmer och problem, stängde ner. Corona. Isolering. Karantän. Harrveckan var egentligen död redan i våras, men vi ville så gärna tro. Vi närde ett hopp om att blott vi kom upp i den glesbygdigt vackra Glomma-dalen så skulle vi varken hosta, andas eller ens knappt titta på nån norrman. Bara. Vi. Fick. Flugfiska. Nej. Plan B började med en stenhuggare från Arvika, på Kungsbacka torg. Vi snackade. Slängde lite käft. Värmland, "då fiskar du?" och "jodå, mycket harr med flugspö" och "rackelhanen" och jag berättade om våra Norge-bekymmer, corona, covid, karantän och allt helvete och snart hade han, de