greve jevelberg - om flugfiske och annat viktigt

Kanske är det för att sommaren var ovanligt kall, kort och regnig. Men så mörkt som i år brukar det inte vara. Vintern brukar inte ha den här tyngden. Den är svår och jävlig. Envis. Efterhängsen. Jag har blivit fixerad vid mörkret. Hänger på web-sajter för att kolla när midvintern når sitt absoluta "ground zero". Hänger på samma web-sajter för att notera de få minuter som dagsljuset ökar dag för dag. Inte många. Och jag längtar efter att fiska. Eller bara efter att komma på utsidan. Jag är inte ensam. För en dryg vecka sedan fick jag ett mail. En god vän beklagade bristen på pimpelisar och föreslog att kanske skulle vi sjösätta flytringarna? Istället för pimpelfiske? En januaritur efter gädda? Det var ju ändå så milt för årstiden? I dag tankade jag bilen. I 18 m/s nordostlig vind - med en temperatur runt nollan. Tillsammans blev de sibiriska i sin ilska mot huden. Jag tittade ner på mina händer, där finmotoriken kämpade hårt för att kunna greppa själva bensinpumpshandtaget. J

Det här är så jävla korkat. Jag var totalt oförberedd och det är väl sannolikt därför det tog så svårt. Sedan strax före jul binder jag laxflugor. Igen. Jag har gjort det förut och jag vet hur det slutar. Men som alla missbrukare tror jag att jag kan sluta när jag vill. Imorgon. Kanske. Jag har en plan. Den ser ut så här, ungefär; Jag binder mig en hel hoper med laxflugor. På bra dubbelkrok. Laxflugorna ska vara kända, berömda, betrodda, solida och fiskfångande mönster. Bara. Inga fria fantasier bakom bindstädet. Till sommaren kommer jag att ha en hel ask full med klassiska laxmagneter i användbara storlekar. Då ringer jag en kompis, packar bilen och drar på en veckas laxfiske i Norge. Tält eller hytte är skit samma, i Norge simmar lax överallt. Väl på plats fiskar jag bara med de kända, berömda, betrodda, solida och fiskfångande mönster jag har i asken. Tills jag får en lax. När jag fått en lax letar jag upp avsnittet lax i boken "Allt fiske jag måste hinna med innan jag dör&quo