Nästan som förr
För några år sedan åkte vi tillbaka. Målet var Sysslebäck, i norra Värmland. En gång ett Mecka för flugfiske efter harr i Klarälven, odödliggjort av mäster Bergqvist, omtalat, omhuldat, omsvärmat och, till slut, utarmat. Länge var ett besök i Sysslebäck närmast obligatoriskt för nykläckta flugfiskare. Alla skulle valla en ”Superpuppa” eller en ”Rackelhanens Svärfar” i Klarälvens mörka vatten. Det gick som det gick. Fisken räckte inte till, i det som ofta kallats ”Sveriges sydligaste harrströmmar”. Våra sista resor under tidigt 00-tal hade bekräftat att inte många harrar överlevde den ödesdigra ”röklådanstorleken”. Kvar, till oss, blev oftast bara pekfingerlånga harrbarn. Ryktet om Sysslebäcks död som harrparadis spred sig. Det var också en utdöende glesbygd som mötte oss. Campingen fanns kvar, men anrika fiske- och järnaffären Mogrens hade flyttat. Hus stod tomma, med flagnande färg och fönster tomma på liv. Timmerbilarna på väg 62 höll gasen i botten för att inte su